Behandlingshem utomlands

DIANOVA BLOGGSPOT

Februari 2010

Det förebyggande arbetets misslyckande?

 

Maria Fagerberg och Tim Heule deltog två dagar i en ”Nationell baskurs” angående ”Riskbruk, missbruk och beroende, - Kunskap till praktik”. Talare var projektledare Gunborg Brännström, Martin Stafström från folkhälsovetenskapsinstitutet vid Lunds universitet, Thomas Lundqvist från Lunds rådgivningsbyrå, Bengt Svensson, professor i socialt arbete vid Malmö Högskola, och Leili Laanemets, lektor vid Malmö Högskolan. Andra dagen fick vi föreläsningar av Anders Håkansson som är läkare vid beroendecentrum i Malmö, Agneta Öjehagen som arbetar som professor i psykosocialforskning vid Lunds universitet och Mats Fridell. 

Jag tyckte det var intressant att lyssna på professor Bengt Svensson i socialt arbete. Här följer en kort sammanfattning. Hans ämne var framtidens utmaningar. Han anser att man måste fortsatta utveckla metod inom fältet, att fortsätta, fördjupa och komplettera den kunskapsproduktion som Riktlinjerna är ett exempel på. Bengt tror också att man måste fortsatta med vardagligt arbete med personer som har eller riskerar att få problem med narkotika och andra rusmedel. Bengt nämnde slutsatser från avhandlingen ”Pundare, jonkare och andra”. Livet som narkoman innehåller attraktioner som kontaktnät, kompetenser, försörjningsformer, ett livsinnehåll där narkotikan står i centrum. En planering som innebär att leva i nuet och ett tillträde till transcendentala tillstånd genom narkotikan. Dessa attraktioner och det tomrum som skapas när narkotikan försvinner måste ersättas med något annat för att drogfriheten ska bli permanent.

Vidare pratade Bengt också om brukarinflytande, vad finns det för gränser för brukarinflytandet? I vilken utsträckning ska klienten få välja sin egen behandling? Han anser att klienternas/patienternas tid är en outnyttjad resurs.

Bengt började med att diskutera missbruksutredningens PM. Det finns en huvudmanskaps fråga. Vad händer om sjukvården tar över stora delar av missbruksarbetet? Är det bättre för brukarna att en verklig vårdgaranti av dansk modell genomförs?

LVM-vården, ska LVM förkortas till en månad? Ska den arbetas in i LPV? Ska man skapa möjlighet till tvångsvård i öppenvård? Bengt argumenterar för att förbättra det nuvarande system och han ser risker med att medikalisera missbruksvården för mycket. Han tog upp frågor runt behandling. Hur behåller vi mångfalden i behandlingsutbudet i evidensens tidevarv?

Hur ser möjligheterna ut för att sänka kostnaderna för behandling? Vad innebär den ökade medikaliseringen inom missbruksområdet för behandlingsprogram som bygger på medicinsk frihet? Finns det risk att personer som använder andra droger än heroin hamnar i skymundan? Och det fanns fler behandlingsfrågor: Hur ska man kunna upprätthålla en kvalitet i den allt mer utbyggda läkemedels assisterade behandlingen (LAB)? Hur ska LAB arbeta när man inte längre har möjlighet att skriva ut dem som misslyckas i behandlingen?

Vad är det som gör att det tycks vara svårare att sluta med metadon/subutex än med heroin? Hur kan den medicinfria behandlingen av heroinmissbrukare förbättras?

Sedan talade han om ”The Usual Suspects…” Hur ska arbetet ske med de personer med missbruk som är medelålders och äldre? Hur gör man med de vårdtrötta och de som inte vill/förmår sluta missbruka? Hur undviker man behandlingsskador? Hur ska vi stoppa spridningen av C hepatit?  Hur hanterar man den ökade somatiska sjuklighet som kommer av C-hepatit?

Bengt anser att man ska utnyttja tiden hos Kriminalvården på ett bättre sätt, kanske med hjälp av externa aktörer.

Professor Svensson gjorde en prognos för narkotikamissbruk i framtiden. Det finns minst trettio tusen personer med problematiskt narkotikamissbruk 2010. Prognos är 40 000 år 2015 och 48 000 år 2020. Frågan blir då; Vad kan man göra föra att minska den förväntade ökningen? Hur ska den primära, sekundära och tertiära preventionen se ut?

Bengt hade fem argument för narkomanvård;

• Det humanitära argumentet -  En effektiv narkomanvård innebär stora hälsovinster för den enskilde och hans anhöriga.

• Det brottspreventiva argumentet - Missbrukarna är kriminella, både i form av narkotikakriminalitet och annan kriminalitet.

• Det spridningsförebyggande argumentet - De som fortsätter missbruka drar in nya i missbruket.

• Det narkotikapolitiska argumentet - När narkotikapolitiken slår fast att det ska vara svårt att knarka måste det samtidigt vara lätt att få hjälp att sluta knarka.

• Det ekonomiska argumentet - Narkotikamissbruk kostar samhället nästan 8 miljarder om året enligt Narkotikakommissionen. 

Utbildningsdagarna var mycket givande och vi ser fram emot nästa utbildningsdagar i mars. 

/Tim.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dianovas nätverk